"It's love o'clock ya'll"
Texterna – inklusive mellansnack – på R. Kellys dubbelalbum Happy People/U Saved Me handlar om idel gulliga saker: R. Kelly hoppas på världsfred, menar att de lyckliga människorna får världen att snurra, ber till gud och tycker det är roligt att dansa.
Musiken handlar om samma saker – men argumenterar med betydligt större skärpa, kraft och nyansrikedom. Till skillnad från trivialiteterna i till exempel The Beatles låttexter (som visserligen har sina höjdpunkter) är R. Kellys lyrik samstämmig med hans musik; Kelly ter sig rentav som en musikal- eller operastjärna när han teatraliskt berättar sina historier i första person.
Texterna fungera här som ett öppet uttalande, på en konkret nivå, av det musiken redan (här är ordet som avslöjar min personliga hierarki) säger på ett abstrakt plan. På så sätt är R. Kellys musik inte ideologiskt neutral (på så sätt är ingen musik ideologiskt neutral) utan hävdar hela tiden ett värde över andra värden. På Happy People är det glädjen och upprymdheten som hyllas. Och medan texterna hela tiden pekar mot Kellys specifika glädje: glädjen i att gå på klubben och dansa, ha snormycket pengar, träffa snygga tjejer och så vidare, lyfter musiken hela tiden uppåt mot ett vidare, mer allmänt plan, där musikens glädje kan illustrera – eller ackompanjera – all glädje av samma slag som R. Kellys glädje (ett förslag på lämplig glädjekategori är social glädje). Texterna fungerar som exempel på hur musikens tankar skulle kunna göras konkreta – de säger: "den här låten skulle kunna handla om att dansa" – men lyckas aldrig helt binda fast musiken vid sin egen uttydning (om 'uttydning' nu kan användas om en omvandling som lägger till snarare än reducerar). Musiken skapar istället en länk mellan å ena sidan textens idé om vad låten handlar om, och å andra sidan alla andra möjliga "handlingar". Musiken är den generella – högre! – nivå som förbinder två konkreta situationer, varav den ena är given av låttexten och den andra ges av lyssnaren. Allting fungerar alltså precis som det brukar göra.
("Den allmänna innebörden av en melodi som satts till ett poetiskt stycke skulle kunna motsvaras av flera andra, lika godtyckligt valda exempel på det i melodien uttryckta allmäna: därför passar kompositionen till många strofer, därför existerar vådevillen." Schopenhauer, Världen som vilja och föreställning)
När R. Kelly så sjunger svulstigt och tårdrypande om sin relation till gud på albumets andra skiva, U Saved Me, behöver – eller bör – man inte förstå låten som en bild av Kellys religiösa tro, utan snarare som en förbindelse mellan denna och det som ger en själv samma svulstiga och tårdrypande känslor.
Därför blir Happy People/U Saveed Me ett sätt att förstå dansen för mig som sällan dansar och ett sätt att förstå gråten för mig som sällan (nåja) gråter.
Lyssna:
Happy People
U Saved Me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar